I en tid då många inte längre satt sig på livet, men vi upptäckte att "drömmar" blev ersatt med "börda" i ett okänt sätt, i ett tröttsamt sätt, i ett sådant sätt att ingen slutar... inte för att ingen älskar oss, utan för att alla har sina egna saker, måste ta hand om dem. Man börjar inte prata varje dag, men vi vet att han fortfarande lever, bara inte som tidigare, och det är det... det är vuxna liv, många relationer som går förlorade, eftersom i denna tid "tiden" blir mer värdefull än något som inte längre svarar för hjärtat. På vissa dagar, när man kommer tillbaka till rummet, kommer det att kännas som om det inte är tillräckligt... Bara att fråga "hur är livet idag" är tillräckligt för att ge oss en gåva.